Kapitel 6

FAKTA

Strax efter midnatt den 28 september 1994 lossnar bogvisiret på M/S Estonia som var på väg från Talinn till Stockholm med 989 personer ombord.
34 minuter senare sjunker Estonia med aktern före ner i havet.

137 personer överlevde. 852 omkom.

Av 552 svenskar ombord omkom 501.

Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten.

Totalt överlevde 137 personer – 852 omkom:

Omkomna och överlevande:

Totalt var 552 svenskar ombord på Estonia:

Position:

Katastrofen inträffade på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö.

Estonia ligger på havsbotten med den grundaste punkten på endast 54 meter, och den djupaste punkten vid vrakets botten är på cirka 80 m.

Estonias bogvisir påträffades den 18 oktober 1994. Det togs upp till ytan den 18 november 1994 och fördes till Hangö i Finland.

Fakta M/S Estonia:

Längd: 155,40 m
Bredd: 24,20 m
Djup till skottdäck: 7,65 m
Maximalt djupgående: 5,60 m
Dödvikt vid max djupgående: 3 006 dwt
Lättvikt: 9 733 ton
Högsta antal passagerare: 2 000
Högsta marschfart: 21 knop

Central besättning:

Arvo Andresson var M/S Estonias kapten, detta hade han varit sedan fartyget togs i bruk för Estline 1993. Andresson omkom i katastrofen.

Tormi Ainsalu var M/S Estonias andre styrman. Det var han som ropade ut fartygets första ”Mayday”-anrop, men det togs så småningom över av kollegan Andres Tammes. Ainsalu omkom i katastrofen.

Andres Tammes var M/S Estonias tredje styrman, han skötte kontakten med Silja Europas överstyrman Teijo Seppelin efter sin kollega Tormi Ainsalu. Andres Tammes kom att bli den sista att ropa ifrån Estonias radio. Tammes omkom i katastrofen.

Källor: Haverikommissionen och Estoniasamlingen.se (Riksarkivet)