Kapitel 6

FAKTA

Strax efter midnatt den 28 september 1994 lossnade bogvisiret på M/S Estonia som var på väg från Tallin till Stockholm med 989 personer ombord.
34 minuter senare sjönk Estonia med aktern före ner i havet.

137 personer överlevde. 852 omkom.

Av 552 svenskar ombord omkom 501.

Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten.

Aktuella utredningar:

Utredningarna om vad som orsakade M/S Estonias förlisning har genom åren avlöst varandra men utan att efterlevande och anhöriga fått hela förklaringen.

• Efter nya uppgifter i en tv-dokumentär, som visade ett tidigare inte känt hål i fartygets skrov, fick Åklagarmyndigheten i november 2020 in en begäran om att den nedlagda förundersökningen om brott i samband med förlisningen skulle återupptas, alternativt att en ny skulle inledas. Flera liknande ärenden har sedan inkommit.

• I december 2020 begärde Statens haverikommission att lagstiftningen om gravfrid vid M/S Estonia skulle ändras för att åter kunna undersöka platsen.

• I juli 2021 undersökte haverikommissionerna i Estland och Sverige bottenförhållandena och fartygets position.

• Sommaren 2022 genomfördes en undervattensundersökning, som genererade 45 000 fotografier. Dessa sattes sedan ihop till en 3D-modell.

• I januari 2023 presenterade haverikommissionen i Estland och Sverige två preliminära slutsatser:
Vraket efter Estonia befann sig i mycket dåligt skick, och fartyget bedömdes inte ha varit sjövärdigt vid tidpunkten för förlisningen.

• Våren 2023 föreslog regeringen att States haverikommission skulle få 25 miljoner kronor för ytterligare undersökningar av fartyget. I uppdraget ingick att bärga bogrampen och fotografera på bildäck.

• I juli 2023 bärgades bogrampen för närmare undersökning, utredningsteamet tog prover från Estonias vrak och filmade bland annat fartygets bildäck.

• 15 februari 2024 beslutade Åklagarmyndigheten att inte återuppta den tidigare nedlagda förundersökningen och att inte inleda en ny förundersökning. Beslutet kritiserades av bland annat stiftelsen Estoniaoffer och anhöriga.

• I början av juli 2024 gjorde estniska myndigheter nya fynd i samband med dykundersökningar i vilka Sverige hade avböjt att medverka. Bland annat hittades ett räcke från bogrampen som hävdas vara viktigt i kartläggningen om vad som hände direkt före förlisningen.

• I september 2024, inför den 30-åriga minnesdagen av Estonias förlisning, krävde 14 överlevare och ett 20-tal anhöriga att polis och åklagare skulle inleda en ny förundersökning om mord i samband med att 852 människor omkom.
Gruppen vill också att välbevarade kroppar som ska finnas intill fartyget ska bärgas.

Position:

Katastrofen inträffade på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö.

Estonia ligger på havsbotten med den grundaste punkten på endast 54 meter, och den djupaste punkten vid vrakets botten är på cirka 80 m.

Estonias bogvisir påträffades den 18 oktober 1994. Det togs upp till ytan den 18 november 1994 och fördes till Hangö i Finland.

Fakta M/S Estonia:

Längd: 155,40 m
Bredd: 24,20 m
Djup till skottdäck: 7,65 m
Maximalt djupgående: 5,60 m
Dödvikt vid max djupgående: 3 006 dwt
Lättvikt: 9 733 ton
Högsta antal passagerare: 2 000
Högsta marschfart: 21 knop

Central besättning:

Arvo Andresson var M/S Estonias kapten och hade varit det sedan fartyget togs i bruk för Estline 1993. Andresson omkom i katastrofen.

Tormi Ainsalu var M/S Estonias andre styrman. Det var han som ropade ut fartygets första ”Mayday”-anrop, men det togs så småningom över av kollegan Andres Tammes. Ainsalu omkom i katastrofen.

Andres Tammes var M/S Estonias tredje styrman. Han skötte kontakten med Silja Europas överstyrman Teijo Seppelin efter sin kollega Tormi Ainsalu. Andres Tammes kom att bli den sista att ropa från Estonias radio. Tammes omkom i katastrofen.

Källor: Haverikommissionen och Estoniasamlingen.se (Riksarkivet)